Att mitt distrikt skall annordna en IPO-R tävling 2 september har väl inte varit helt okänt för mig, men från att hjälpa till lite här och var till att vara ansvarig är ett ganska stort steg.

Nyckeln till ett lyckat arrangemang är att vara väl förberedd! Jag var därför redan i tisdags ute på ett lämpligt område för ruinsök för att reka.

Omsorgsfullt stegade jag ut ett område, planerade legor, fixade med nycklar till gringar och ringde runt till folk som på ett eller annat sätt kunde hjälpa mig med deverse.

Jag fick tag på figgar, sementblandare,  sponsorer och elkablar.

I eftermiddags åkte jag igen ut till Lerum för att pröva legorna med hunden och märka upp gränserna med plastband för detta magnefika område.

Vid halv fem ringde kompisen och sa att sementblandaren var trasig, fem över halv fem ringde en figge som var sjuk, tjugo i sex gick jag in på området och upptäckte att någon hade städat undan 300kvadratmeter ruinsök och möblerat om resterande delen av området...

Så nu har jag varit igång likt en rabies smittad råtta hela kvällen med att planera området på nytt fixat med preseningar nya sementblandare och en extra figurant.

Därefter bar det iväg till Lerums BK för att hjälpa dom andra med miljöbanan och lydnaden. Kvart över sju ringer en av dom tävlande i spåret och medelar avhopp. Vilket betyder att det blir en timme över mitt på dagen om vi inte flyttar fram ruinsöket någon timma. = Ringa alla figgarna för att medela ny tid + ringa sementblandar killen och be honom gå upp en timma tidigare...

Imorgon går jag upp vid 5 prick! Jag skall desutom släpa med mig min vresiga lillebror (värsta tonåringen) som motvilligt gick med på att ligga figge. Han bad mig väcka honom en kvart innan vi skulle åka men frågade inte vilken tid på dygnet det innebar...det kanske är bäst om han är lyckligt ovetande.

Vi har 50 personer hemma på kräftskiva i kväll, så jag skall gå och vara social nu...

/Tävlingsledaren

Malin och jag tog med alla hundarna ut för att spåra, då man laddat upp med choklad, muffins och cigaretter, letat fram koppel till alla jyckarna och gemensamt bestämt oss för lämplig plats börjar solen plötsligt gå ner.

Vi går snabbt våra spår medan hundarna i samlad trupp sitter bundna och gaflar på varandra.

 Medan vi väntar på att tiden skall gå promenerar vi ner till kärret och slår oss ner på en klippa för att kalasa på det vi har med oss. Vi har ju en del hundar som är mer eller mindre ouppfostrade, och att hejda ett gäng unghundar samt en valp från att skvätta ner en med kärrvatten samtidigt som man har ett gäng gamla pensionärer som helt plötsligt börjat stjäla, är ingen lätt match. Till slut slår vi våra klok huvuden ihop och anser att ett "godis regn" är defenetivt det bästa alternativet till att få någorlunda lungn och ro i solnedgången. Alla hundarna letar godis förutom mizty som fortfarande står och stirrar på den pinne hon lagt bredvid Malin. Jag blickar ut över den stilla vattenytan för att sedan se ur ögonvrån att Malin sakta för upp en blodig tumme i luften.  Av misstag hade Mizty tagit pinnen samtidigt som Malin, och sakta bitit henne i tummen, hunden ryggade naturligtvis undan när Malin en smula överaskat drog åt sig handen.

 Grymt synd att jag glömde ta ett kort...för jäklar vad det blödde! Det liksom pulserade ut ur bägge ändar... Två stora jack på bägge sidor om tummen. För mig som repeterade sjukvården så sent som för någon vecka sedan var det ganska facinerande. Som den räddningsförare man är hade jag naturligtvis glömt första förband i bilen och blev tvungen att springa och hämta. En lätt panik spred sig i hundgänget som alla skulle ta hand om den skadade. När jag väl, något anfådd,kom tillbaka till den idyliska solnedgången märker jag hur frånvarande Malin var.Lugn som en filbunke säger hon bara "nu blev jag yr" och lägger sig raklång och sluter ögonen.

Paniken spridersig men jag lägger världens snyggaste förband och känner mig riktigt nöjd.

Mizty behövde nog få blodad tand, för hon gick ett sjuhelsike bra spår den kvällen.

Jag och Annelie lämnar landet tillsamans med vår delägda argbigga Mizty.

Efter lite meck paras hon med en fransman som hade skönheten dold på insidan så att säga. Hanen vid namn Boss du chateau du paradis visade sig vara en glad och öppen typ med ganska högt temperament. Det var nästan pinsamt att ställa den glada spralliga hannen brevid min vresigt gravalvarliga tik... Hon kan vara förunderligt lik en övergödd labbe vid sådana tillfällen.

Nedan är ett kort på grabbarna grus: Jato-Nato och några av hans hingst revaler.

Dom senaste veckorna har jagg jobbat mer eller mindre varje dag, o den tiden som jag inte spenderar på mitt arbete blir genast upptagen av hundträning. Min avsaknad av internet och förhuvudtaget elektronik håller på att gå mig på nerverna.

Då min nya brödrost (elin, peter, leo, johannes ni fyllde mitt liv med glödje) gör att elen hela tiden slår av har jag nu börjat vänja mig vid att leva bland levande ljus. Jag kan ju inte sluta rosta bröd nu när jag äntligen kan, men jag medger att det var mindre smart att klippa hundarnas klor i lågans sken... Dom kommer väl så småningom över det.

Nytt är väl att Mizty äntligen börjat löpa, hon skall förmodligen paras nästa helg. Spännande, men hon kunde ju löpt lite tidigare i sommras, nu går dom flesta planerna i stöpet det fattas bara att hon går tom.

Den lilla rakar ungen har finely blivit lite läraktig, på både gått och ont...

Vi väntar naturligtvis ett bra tag till innan vi börjar med lydnadens cirkus konster, men lite grundläggande vardagslydnad är inte fel.

Jag skall denna helg åka iväg till Sövde rh verk för utbildning, nu är det en katastrofutbildning på tre dagar som skall genomföras. Jag borde verkligen åka från Göteborg snart för att hinna i tid till uppsamlingen...

Imorgon skall resterande delen av räddnings gänget gå upp på slutprov, jag hoppas verkligen att dom går igenom. Jag har för mig att det blir deras sista chans att bli rh-förare. Håller tummarna!

Förövrigt skall jag försöka lägga in lite bilder i efterhand på JAto som liten och lite bilder från nu tid.

Ha det underbart/ Linnea

---------------------------------------------------------------------------------------

En full mans ord,

är en nykters mans tankar... 

Idag har jag spenderat kvalitets tid med min lilla söta valp.

Han är underbart ljuvlig när han sover...

För er som inte vet så har jag till och från bott med min pojkvänn i ett litet hus, på en liten gård. Huset är som sagt mkt litet och mkt långsmalt, typ ca 160 i tak på övervåningen (puh...jag är 159 lång!) 10meter långt och 5meter brett. Tämligen svår möblerat med andra ord.

Efter Mycket velande fram å tillbaka  är det nu dax att flytta in på allvar...igen. Vi har ju tagit några vändor åt olika håll jag och Timmy, men på något sett hamnar vi alltid på ruta ett  igen. Sedan 6års verksamheten till gymnasiumet till där vi är nu, så pendlar vi från att hata varandra till att älska varandra. Ett mycket sunt förhållande som ger enormt höga blodtryck ca 7-8  gånger om dagen och en rad oändliga tjafs.

Då det är tämligen påfrästande att faktiskt stå ut med varandra i mer än tio timmar, verkade det nästan otänkbart att vi skulle klara av att komma överäns om vad som skall slängas och vad som får stå kvar.

Dagen har mer eller mindre varit ett slag fält

Snabbt förhandlade jag bort två tv apparater.

Han fick dock behålla X-boxet (suck) och kanske skall han få en platt skärm i badrummet som kompensation, om han är snäll. In fick då två bia-bäddar plats, victory!

Ett paintball set fick jag iväg mot att han fick behålla sin mini motor cross.

...och ett par timmar senare fanns det bara ett problem kvar...

FRÖLUNDA INDIANS

(för dom som blivit välsignade från detta dårskap är detta ett gäng håriga puckon som halkar runt på en frusen vattenpöl, medan publiken låtsas vara riktigt intresserade men igentligen fryser häcken av sig och vill inget hellre än att ligga hemma i soffan och titta på gilmore girls)

Att jag spyr: kökshandukar, dushhandukar, mössor, halsdukar, flaggor, nyckelringar, pennor, dekaler SKETNA otvättade match tröjor...

Överallt finns detta jävla rödansikte.

På den största väggen vi har som man faktiskt hade kunnat utnyttjat till något relativt dekorativt har han satt upp denna enorma blekgröna VÄVDA indianen...skjut mig, snälla