Efter åtta dygn i Skövde på utbildning känner man sig ganska mörbultad ännu, skoskav, myggbett över hela kroppen och blåmärken där man minst anat det. Ser ut som en dalmatiner på ben och armar. Hunden har naturligtvis hunnit repat sig och pockar på uppmärksamhet jämt och ständigt.

Kan inte låta bli att smila lite åt mig själv när jag tänker på hur hela den här räddnings grejen började...

Jag köpte ursprungligen Mizty till Lydnad, den enda riktiga sporten! Redan från starten hade vi lydnands championat i sikte, det tränades både det ena och andra men endast på appel planen satsades det för fulla muggar.

Smått okoncentrerat lullade jag in i klubbhuset i kallebäck för att fika och spendera tid på att tänka ut en strategi för att få snabbare lägganden, Vips befinner jag mig på ett informationsmöte för räddningshundsverksamheten. Jag minns tydligt hur jag satt där och föreställde mig vilken enormt taskig barndom dessa tre representanter måste ha haft. Med glädje och energi förklarade dom hur kul det var att ligga ihop pressad i en rasmassa större delen av helgen. Och hur roligt det var att få åka utomlands till katastrof områden utan att kunna försäkra sig om varken sin egen eller hundens säkerhet att få komma hem. Som 18 åring känndes detta inte alls speciellt lockande...

Nu 1,5 år senare kan jag utan att ljuga säga att det var värt varenda nycktra helgdag!
Jag och min hund har aldrig varit tajtare, jag vet exakt hur mycket vi har att ge, jag kan se direkt om det är något som inte stämmer och jag vet att jag alltid kan lita på henne.
Lydnaden är nu Obefintlig och jag tränar hårt för att få nästan raka skick i bruks söket så kanske vi utan att behöva skämmas kunna tävla någon dag...om vi har tur.

Men hunden är lycklig! Och jag kan orientera!


Min lilla valp har som sagt gjort sig hemma stadd och är inte rädd för något. Han fick en reva av en katt igår kväll när han var allt för påstridig och tuffar till sig då han går ut med dom stora hundarna i häst hagen. Idag har han även träffat Björn (som växt till sig ytligare) newfoulands hanne ca 10 månader, lite läbbig när han skall leka då han är ganska stor och ine riktigt har kontroll över benen.

Allt för nu / Linnea